| Sevärdheter >> Vårdcentralen Sunnansjö |
|
|
Behöver du vård, så hänvisar vi till telefonnummer 0240- 49 57 00 Vid Akut sjukdom ring 112 Den nya avdelningen skulle främst vårda långtidssjuka, medan den gamla delen med sina cirka 15 platser blev något av en akutavdelning. Denna behölls i sitt ursprungliga skick, från 1915 till så sent som 1976, då det återigen var dags för ett "krafttag' Nu var det mottagningsdelen som skulle åtgärdas. Efter ett omfattande rivningsarbete hade sjukstugans äldsta delar jämnats med marken, d.v.s. de delar som en gång utgjorde Grangärdebygdens första sjukstuga. Det enda som sparades var en del utrymmen i den gjutna källarvåningen. - Hur ersattes de vårdplatser som försvann i och med rivningen? - Inför den stundande rivningen hade man i god tid låtit bygga till den nyare vårdavdelningen från 1968, med 11 platser på den norra sidan mot vägen räknat. Detta slutfördes 1975 och skulle ersätta den gamla avdelningens patientsalar. Sammanlagt fanns då cirka 41 vårdplatser fram till 1987, när en av patientsalarna för fyra personer stängdes, för att ge större plats åt arbetsterapin. Här får du vägbeskrivning: Google visar vägen hit  Sjukstugan (vårdcentralen) i Sunnansjö 1989 Bortre flygeln byggdes 1976, vårdavdelningen i mitten 1968, distriktsläkatmottagningen iförgrunden 1977 Foto: MR 1989. Historik kring sjukstugan SJUKSTUGAN FÖRFALLER Under 1900-talets första del var sjukstugan illa ute Vid en inspektion 1910 befanns byggnaden vara i ett mycket bristfälligt skick och i stort behov av renovering. Verandan vid stora ingången var förfallen, trappan till köksingången var uppruttnad, yttertaket hade flera läckor. Takrännor, dörrlås och ringledning var även de uttjänta. Landstinget var tveksamt. Man var osäker på sjukstugans framtid. Det fanns förslag från landstingshåll på att avveckla provinsialläkarstationen i Sunnansjö. Detta ledde naturligtvis till starka protester från såväl direktion som allmänhet. Även Grangärde kommun propagerade ivrigt för sjukstugans fortsatta existens. I början av 1915 var dock sjukstugan så nedsliten att den i det närmaste var obrukbar Man beslöt då att renovera fastigheten, med tapetsering, ommålning och nyanskaffning av de inventarier som saknades. DEN FÖRSTA TILLBYGGNADEN Reparationerna var en "konstgjord andning" som vidtogs för att överhuvudtaget undgå nedläggning. Helst av allt hade direktionen velat bygga till sjukstugan, som började bli alltför trång för den växande verksamheten. Direktionen begärde därför ett extra anslag från Landstinget till en utbyggnad år 1916, men utan positivt resultat. Landstinget sade bestämt ifrån att inga ytterligare medel skulle utgå, beroende på landstingets dåliga ekonomi. Grangärde kommunstyrelse som tydligen "såg sanningen i vitögat' beslöt i april 1915 att anslå de medel som behövdes för tillbyggnaden av sjukstugan i Sunnansjö. Byggnationen som nu började planeras allt ivrigare skulle innebära att sjukstugan blev väsentligt mer moderniserad än tidigare Nu skulle man få tillgång till operationsrum, steriliseringsrum, bäddrum med avklädningsrum samt ett slaskrum med klosett. Även det framtida underhållet av det nytillkomna skulle kommunen gå i god för, eller som man formulerade det: "så länge som sjukstugan för sitt ändamål används" Sjukstugedirektionen beslöt att med tacksamhet antaga erbjudandet. 1915 blev ett händelsernas år. Förutom utbyggnaden anställdes även ett sjukvårdsbiträde med en lön av 15 kronor i månaden. Dessutom installerade Ludvika Kraftverk elektrisk ström för belysningsändamål. DET SPÖKAR PÅ SJUKSTUGAN På 1920-talet förekom artiklar i dagspressen om underliga ljud, eller oljud som hördes på sjukstugan. Personalen hade vid ett flertal tillfällen hört "knirr och knarr- ljud" i huset, precis som om någon vandrade över golven mitt i nätterna. Naturligtvis satte detta skräck i personalen. Händelserna diskuterades under lång tid, tills slutligen en expert anlitades för att lösa gåtan. Experten konstaterade efter en del undersökningar att det knarrande lätet kom från en timmerstock 1 väggen. BEHOV AV YTTERLIGARE UTRYMME Under 1930-talet började sjukstugan åter bli alltför trångbodd med sin verksamhet. Den 8 november 1934 startade turerna kring ännu en byggnadsprocess. Det fanns två byggnadsalternativ uppställda. Antingen skulle byggnaden expandera mot den norra eller mot den södra sidan av den då befintliga huskroppen. Direktionen föredrog det norra alternativet som det bästa och mest ändamålsenliga för framtiden. 1935 var det klart förbyggstart, men då ansåg sig landstinget inte ha råd att genomföra projektet. Efter Landstingets besked var läget förtvivlat. Trots allt beslöt sjukstugedirektionen att ingå med en ny skrivelse till förvaltningsutskottet i frågan. Den här gången begärdes förutom medel till byggnationen, även anslag till en röntgenapparat. Man hade några år tidigare ansökt om att få en röntgenutrustning och fått avslag. Att kunna röntgenundersöka innebar som det hävdades bättre beredskap vid olycksfall. 1 annat fall fick patienten remitteras till lasarettet i Ludvika. Direktionen 1 Sunnansjö hävdade att en röntgenapparat var nödvändig för att begränsa kostnader och olägenheter för patienterna med transporten till Ludvika. ---------- Till slut installerades 1935 röntgen på sjukstugan. Utrustningen användes flitigt eftersom den tjänstgörande läkaren Allan Lind, verksam i Sunnansjö 1934-43, var specialutbildad i röntgendiagnostik. Landstingets kärva attityd till sjukstugans utveckling får tillskrivas Ludvika lasarett, som grundades 1924. Det var Dr Kallin m.fl. tjänstgörande på lasarettet som höjde ett varnande finger för att satsa alltför mycket på de små sjukstugorna. I Ludvika Tidning tisdagen den 23 juli 1935, lästes bl.a. följande: "En utvidgning av lasarettet är synnerligen önskvärd till förebyggande av sjukvårdens inom Västerbergslagen ytterligare decentralicering och splittring för den mera kvalificerade vården": Direktionen för Ludvika lasarett hemställde att en utredning skulle göras hur sjukvården borde organiseras. I väntan på utredningens resultat yrkades att "inga åtgärder vidtagas för utvidgningen av sjukvården i Västerdalarna och Västerbergslagen" Är 1937 var emellertid om- och tillbyggnaden i full gång. Direktionen i Sunnansjö hade framgångsrikt hävdat betydelsen av sjukstugans fortsatta existens i bygden. Ett av huvudargumenten var, att med tilltagande bil- och busstrafik Sunnansjö åter hade blivit en central plats som i forna dagar. Under ombyggnadstiden fick sjukstugan stängas. Läkarmottagningen flyttades tillfälligt till det gamla vid den tiden utrymda apoteket i Puss-gården. Huset hade tidigare använts som personalbostad för sjukvårdsbiträden och kokerska. Den nuvarande infartsvägen till sjukstugan anlades 1937 av Grangärde kommun strax före byggnationerna påbörjades och detta föranlett av den närliggande sjön Botens nyckfulla översvämningar. Den gamla vägen låg från början nere efter sjökanten, och det ofta stigande vattnet kunde stundtals göra vägen oframkomlig. Naturligtvis låg inte kostnaderna stilla medan byggplanerna diskuterades. Från början var kostnadskalkylen beräknad till 52.200 kronor. Efter den långa förhalningen blev totalkostnaden 121.500 kronor! Det visade sig dessutom när bygget blev så mycket dyrare än beräknat att man inte hade medel till nya och behövliga inventarier. Några ytterligare anslag från landstinget var inte att tänka på. En förfrågan gjordes till Grangärde Sparbank, där man vördsamt bad om bidrag av vinstmedel för att kunna förse sjukstugan med nödvändiga möbler. Inte heller detta gav något resultat. Det Sparbanken däremot ställde till förfogande var en modern radioanläggning till ett värde av 2.000 kronor. Vid ombyggnaden 1937-38 behölls stora delar av den gamla byggnaden. Väggar och tak inuti sjukstugan försågs med oljemålade träfiberplattor och på golvet i sjuksalarna lades linoleummattor. Sjukstugan togs åter i bruk på våren 1938, och kort därefter revs dn gamla anrika Puss-gården. ---------- I SKUGGAN AV KRIGET En ny och orolig tid stod för dörren vid andra världskrigets utbrott. Det bestämdes från högre ort att sjukstugan skulle förberedas för att kunna användas som beredskapssjukhus. Kungliga Medicinalstyrelsen gav direktiv att man skulle kunna ta emot ett 90-tal skadade. För att kunna uppfylla dessa krav behövdes givetvis hjälp. Röda Korset engagerades för anskaffandet av utrustning. Noggranna personallistor gjordes upp, med angivande av titel och befattning. Man slöt avtal med bygdens chaufförer om att dessa skulle ställa sina bilar till förfogande för transporter. Splitterskydd och anordningar för mörkläggning av fönster installerades. Detaljerna kring beredskapsplanerna var naturligtvis hemliga. Sjukstugan benämndes kärnsjukhus, och Sunnansjö skola skulle fungera som annex till detta. Runt om i bygden utsågs också reservlokaler om någon viktig byggnad skulle förstöras.  Den omtalade och mångkunnige dr Gustaf Magni, som trots fyllda 76 år vikarierade som provinsialläkare i Sunnansjö 1970. Dr Magni kom till Grangärdebygden 1943 och stannade där till sin pensionering 1961. Foto: Bertil Danielsson, 1970. NYA TIDER Allt eftersom personalen växte uppstod behov av personalutrymmen. Nästa byggnadsprojekt som vidtogs vid sjukstugan blev därför personalvåningen vilken färdigställdes 1959. Dessa lokaliteter inrymde bl.a. bostads- och samlingsrum. Kaffe, i det nya samlingsrummet från 1959. 
Fr.v. Elsa Danielsson, Syster Hilma Danielsson, Anita Olsson-Wallén, Gunnel Forsberg, Birgit Byström, Lillemor Hedberg, Karin Hedberg, Betty Jansson, Ingrid Olsson. Fotot från 1962.1 april 1968 togs en ny och modern vårdavdelning i bruk, efter att den gamla avdelningen börjat nötas av tidens tand. För 2,5 miljoner kronor hade 30 nya vårdplatser skapats som väl svarade mot tidens krav, med bl.a. ett modernt badrum, stora och handikapp-vänliga utrymmen, ett stort kök samt moderna ringledningar på salarna. Det är förvånande att den nya avdelningen i sitt kompletta skick kunde färdigställas till en kostnad som låg 30.000 kronor under beräkningarna! ---------- Den nya mottagningsdelen färdigställdes 1977, och omfattar förutom själva mottagningsexpeditionen två läkarexpeditioner, fem undersökningsrum, distriktssköterskemottagning och ett rum tänkt att användas till sjukgymnastik. I den nya källardelen inrymdes lokaler för vaktmästare och städerskor, som tidigare haft alltför snålt tilltagna lokaler. På våren 1976 då arbetet med att uppföra den nya mottagningsdelen var i full gång, kommer säkert många minnas den stora vårfloden. Det var visserligen inte första gången som vattnet forsade runt knutarna på sjukstugan, men det var nog så besvärligt. Vattenståndet var under några dagar så högt att det med roddbåt gick att färdas inne i den halvfärdiga källaren. Ledningen för sjukstugan fick även utarbeta en evakueringsplan för de inneliggande patienterna, i händelse av att vattnet skulle fortsätta att stiga. Någon evakuering behövde dessbättre ej ske. ----------  Grangärde sjukstuga i Sunnansjö, 1974. Två år innan den gamla, bortre delen revs. Foto: Bertil Danielsson |
| Tillbaka |
 |
 |