| Sevärdheter >> Lövön och flera öar i Väsman |
|
Lövön är än idag ett populärt utflyktsmål för båtfolket, och gården där de sista bofasta Birger och Signe Kvist bodde fram till 1952, överläts till Ludvika Motorbåtsklubb som förenings- och fritidslokal. Av de ursprungliga byggnaderna finns nu bara bostadshuset och ett uthus kvar. Här får du vägbeskring: Google visar vägen hit Under år 1983 gjorde Rune Gustavsson från Iviken fynd på őstra delen av Lövön. Detta fynd tydde på att här en gắng funnits en gamnmal plats för järnframställning. Experter grävde ut platsen under sommaren 1984. Man fann då en sandstrand omgärdad av rätt stora stenar och pá denna plats fann man tre likadana ugnar av lera. Vidare hittades omkring tvắ ton slagg och uppskattningsvis har två hundra kg järn framställts på denna plats. Utgångsmaterialet har varit sjömalm, som ännu kan finnas på bottnen av väsman. Utgrävningsgruppen fann sålunda såväl penningmalm som ärtmalm. Under arbetets gắng hittades också ett tiotal rösen på ön. Dessa rösen kan mycket väl vara gamla gravrösen.  (Kartan över ludvika bruks lantegendom på lövön, upprättades år 1896 J Skog - Lund.) En karta från 1896 anger att råg odlades på Lövön. Det kan tänkas att en modifierad form av svedjebruk förekom. Den gick ut på att träden fälldes, stammen och grova grenar togs till virke och övrigt brännđes. I askan såddes Vasaråg och gräsfrö. Första året erhölls en god rågskörd och fem till sex å efter fick man prima höskördar. Denna odlingsform har på andra håll i våra bygder bedrivits ända in på 1920 - talet. vasaråg användes eftersom den gav sex till ắtta strắ till skillnad från annan rắg som gav ett eller två. Vasaråg kallades också för Finnråg. Tidigare historik kring ön Lövön (Löfön) ăr näst Sollen den största ön i Väsman. Den har ocksắ varit bebodd. Här bodde Erik Ersson, född 1713 och hans hustru Anna Nilsdotter, född 1714.De fick följande åtta barn: Elisabeth 1734, Anders 1735, Eric 1739, Petter 1741, Catharina 1744, Hans 1745, Cherstin 1750 och Margareta 1753. Av dessa gifte sig Petter 1763 och familjen fick tre barn mellan 1764 och 1768. vidare gifte sig Hans 1773 och hans familj syns ha fått fyra barn. Alla verkar ha bott på Lövön. Lövön utarrenderades liksom Sollen och några av arrendatorerna är kända. sålunda utarrenderades Lövön till Jan Andersson år 1814 och detta år byggde Reuterskölds sterbhus ett torp på ön. Ar 1868 arrenderades Lövön och Granön an Carl wigert och en uppgörelse om reparation av byggnaderna gjordes. Arrendet förnyades ar 1878.  Carl Wigert från Lövön omnämnes i samband med sjöolyckan den 29 juni 1890 sả han torde ha bott länge på Lövön. - - - - - - - - - - - - - - - - Måndagen den 29 juli började som vilken sommardag som helst men redan under tidig morgon skedde den hemska olyckan där två människor drunknade. Idag tar vi en närmare titt på en olycka som skedde 1890 på sjön Väsman. Som de flesta andra av bönderna i Sunnansjö hade även hemmansägaren Jan-Ers Per Jansson i Broby sitt fäbodställe vid Mässan. Mässan ligger vid Väsmans ena strand och har i århundraden varit fäbodvall åt Sunnansjös bönder. Nu i slutet på juli var det dags att bege sig till Mässan för slåtter och det mest effektiva och snabbaste sättet att ta sig dit var med hjälp av en roddbåt. Klockan var strax efter klockan sex på måndagsmorgonen när man fyllde den lilla roddbåten med räfsor, liar och andra verktyg vid hamnen i Sunnansjö. Man tog dessutom med sig en tung slipsten såväl som annan proviant och diverse ting. Den lilla båten var med andra ord väldigt tungt lastad redan innan de fem personerna som skulle åka med steg i. Men båtfärden till Mässan var relativt kort så det skulle nog gå bra ändå tänkte man. Himlen var klarblå och en vacker sommardag tog sin början. Hemmansägaren Jan-Ers Per Jansson steg i båten, med sig hade han sin son August, en piga vid namn Sofia Andersson samt så följde två tillfälliga räfshjälpredor med, dessa var Näbb-Jan Persson och den unga Vikars-Lotta. Tiden för avgång skulle sammanfalla samtidigt som när ångbåten S/S Grangärde skulle lämna hamnen för att ta sig en tur på Väsman enligt tidtabell. Någon i sällskapet fick därmed den briljanta idén att man kunde binda fast roddbåten efter ångaren för att därmed spara både tid och krafter till Mässan. S/S Grangärde var stark och kunde dra tre tunga pråmar, det skulle med andra ord inte vara något problem att bogsera roddbåten. Sagt och gjort, båten bands fast och färden tog sin början. Klockan var nu strax efter sju på morgonen och i träden sjöng småfåglarna ikapp. Det blir tydligt för de fem resenärerna att båten är alldeles för tungt lastad men sjön ligger stilla och ångbåten tuffar i sakta mak så det bör inte vara någon fara. När de börjar närma sig Mässan gör ångbåten en sväng för att undvika ett välkänt stengrund. Det är då katastrofen slår till. De vågor som uppstår när båten svänger är visserligen inte stora men för den överlastade roddbåten blir de likt häftiga svallvågor när de kommer in från sidan. Båten börjar kränga kraftigt och tillslut välter den helt. Alla fem resenärer hamnar i vattnet och paniken tar därmed vid. Allt går nu så fort och snart ska två av dem dö. Per Jansson var en god simmare men det var däremot inte hans son August. Per försökte hålla sin ej simkunnige son över ytan så länge det gick men till slut tappade han taget och August sjönk till djupet. Detsamma gjorde pigan Sofia, man tror att hon i paniken som uppstod när båten välte greppade tag i slipstensveven och följde därefter med den till botten. Näbb-Jan höll sig flytande med hjälp av en träplanka och Vikars-Lotta höll sig fast vid några redskap som låg flytande. Det som nyss hade inträffat observerades till en början inte från ångbåten men när de väl insåg vad som hade hänt vände de om för att rädda de nödsatta personerna.Till sin fasa Den vackra sommardagen hade knappt börjat men redan hade döden lagt sin nattsvarta sorgeduk över bygden. Småfåglarna tystnade. Man skaffar fram linor och annat för att börja dragga efter de två omkomna. Man finner snart Augusts kropp men däremot är Sofia borta. Man är dessutom osäker var man ska leta då olycksplatsen blev ganska vidsträckt. Sökandet skjuts därför upp ända till söndagen, alltså nästan en hel vecka senare. Då på söndagsmorgonen hade det samlats väldigt många båtar både från Sunnansjö såväl som andra byar kring sjön Väsman för att hjälpa till i sökandet. Sökandet skedde därefter metodiskt och noggrant. Det dröjer dock inte lång tid innan man drar upp den stackars pigans kropp från djupet. Olyckan den 29 juli 1890 är tyvärr bara en i raden av hemska olyckor som hänt på sjön Väsman. Det är en sjö som är väldigt nyckfull och vi har exempelvis tidigare här på Södra Dalarne TV berättat om en annan otäck incident som hände 1905. Ångaren S/S Grangärde gick i trafik på Väsman fram till 1932. Det här inlägget tillägnas de två personerna som aldrig fick leva ett långt lyckligt liv, den 15-åriga August Jansson och den 23-åriga pigan Sofia Andersson. - - - - - - - - - - - - - - - - Södra Dalarne TV Mars 2021 |
| Tillbaka |
 |
 |