| Sevärdheter >> Dan Andersson 1888 - 1920 |
|
|
Dan Andersson föddes i skolhuset i Skattlösberg 6 april 1888. Han var en svensk poet, författare, och spelman med arbetarklassbakgrund. Han avled på natten den 15 september 1920 på Hotell Hellman i Stockholm av cyanväteförgiftning. Länkar i sammanhanget: 🔹Dan Andersson 1888-1920 🔹Dan Andersson första texter 🔹Gamla skolan Skattlösberg 🔹Luossastugan i Skattlösberg 🔹Pajso - platsen som inspirerade Dan Andersson 🔹Dan Andersson vän Verner Berglund bodde här 🔹Adolf Andersson (Dan Anderssons far) 🔹Adolf Anderssons "papper" Poeten Dan Andersson Han fick namnet Daniel när han föddes av sina föräldrar, fadern Adolf Andersson och hans mor Augusta. De var bägge lärare, men Augusta slutade undervisa när hon gifte sig. Det var ett fattigt hem och familjen fick ta varje tillfälle i akt att tjäna pengar på ströjobb. När Daniel var 14 år, 1902, blev han skickad av Adolf till Amerika för att undersöka om familjen skulle emigrera. Adolf hade en bror och en syster som redan bodde i Minnesota. Daniel skrev hem och beskrev det som "endast ett stycke ofruktbar vildmark, inget att leva på", detta gjorde att Adolf kallade hem Daniel i december 1902. Efter 3 år flyttade familjen till Mårtenstorp i norra delen av Grangärde finnmark, för att försöka kunna leva av jorden på torpet. Eftersom det var Ludvika bruks torp, fick de utföra visst kolningsarbete under tiden de bodde på torpet. Här fick Daniel se det hårda liv kolarna utförde, och detta kom sedan att beskrivas av honom i flera dikter och noveller. 1912 flyttade Daniel till Luossa i Skattlösberg, och nu kallade han sig Dan Andersson. Han tog diverse jobb för att försörja sig, och 1914 fick han sin första bok utgiven. Kolarhistorier, en samling noveller. 1918 gifter han sig med sin Olga Turesson och de bosätter sig i Gonäs, där Olga jobbade som skollärare. 1920 åker Dan till Stockholm för att söka jobb på en tidning. Olga var gravid i tredje månaden. Han tar in på Hotell Hellman, som oturligt nog cyanväterökt rummen mot ohyra men inte vädrat ut sängkläderna ordentligt, så här avlider han under natten den 15 september 1920. Dan hade sin särskilda plats på jorden som han alltid längtade till, och skrev dikten Hemlängtan. Hemlängtan Jag är trött, jag är led på fabriken, jag vill hem till jordhöljt bo, till min koja vid Blodstensmyren, i de gröna gömmenas ro. Jag vill leva på bröd och vatten, om jag endast strax får byta allt gasljus och larm mot natten där timmarna tysta flyta. Jag vill hem till dalen vid Pajso till det gräsiga kärret vid So, där skogarna murgrönsmörka stå i ring kring mossig mo, där starrgräs i ånga växer vid källor som aldrig sina och där växter väva i jorden sina rötter silkesfina. Dikten hämtad från det fina häftet av Marianne Matsson, "Om Dan Andersson, Farmor berättar för Marcus". Nästan allt han skrivit har givits ut efter hans död. Fakta hämtat från Skattlösbergs bygdegilles hemsida. Sammanställt av Jerry Olsson och Anita J Larsson. |
| Tillbaka |
