| Sevärdheter >> Sunnansjö Ångsåg hur man arbetade där |
|
|
Efter nedläggningen, men före slutliga ”slakten”. Fotot taget från Stärtanlandet.
Några kommentarer: Huset till vänster i bild var spånhus. Dit transporterades spånet från sågramarna i plåtrör – inte synligt på fotot, kanske redan nedmonterat. Ljusa byggnaden till höger om spånhuset var platsen för maskinrummet med ångmaskinen som drevs med spån. Den höga skorstenen syns inte, troligen redan nedmonterad. Oklart om det verkligen är maskinrummet som syns i bild - stämmer inte riktigt med min minnesbild. Kanske någon tillfällig byggnad? Länkar i sammanhanget: 🔹Sunnansjö Ångsåg 1920-1962 🔹Sunnansjö Ångsåg hur man arbetade där 🔹Sågflytt Täppan > Bysjönland > Stensbo > Broby 🔹Täppan - Uppfinningsrikedom och handlingskraft Mitt i bilden syns stora såghuset med timmerrännan nedstickande i vattnet. Jämte timmerrännan fanns en fotgång där man till fots kunde ta sig från sjöstranden till andra våningen på såghuset; går inte att urskilja i bilden, men det svarta hålet, som med god vilja kan anas i timmerrännans förlängning, var platsen där stockarna fördes in i såghuset med en ”tandförsedd kätting”. All verksamhet utfördes på övervåningen. Inne i såghuset fanns två sågramar och kantverk. Det sågade virket lastades på trallor och kördes ut i brädgården där det med hjälp av transportband lades i staplar för torkning. En man flyttade plankorna/brädorna från trallan till transportbandet. Två (eller tre?) man tog emot uppe på brädstapeln och lade ut plankorna i glesa rader för torkning. Brädgården låg till höger i bild och sträckte sig även utanför bilden. Här får du vägbeskrivning: Google visar vägen hit Bottenvåningen var reserverad för kraftöverföring från ångmaskinen till sågramarna och kantverket med ett komplicerat system av hjul och band. Där fanns också rastrummet där arbetarna kunde vila och äta sin matsäck. Stora huset i vattenkanten var magasin för förvaring av förädlat virke: Hyvlat virke, tak- och golvlister etc. Den nu tömda brädgården fanns till höger i bild. Det som ser ut som ett litet hus är sannolikt en liten kvarvarande brädstapel eller brädhög. I utbyggnaden till höger, med fönster rakt ovanför virkesmagasinet, fanns klyvsåg och hyvel för vidareförädling av virket. Det hyvlade virket fördes ut genom fönstret i bild och i en ränna över bilvägen in i förrådsmagasinet där mottagaren fick lägga upp brädorna i prydliga skot. Avståndet mellan förrådsmagasinet och sågbyggnaden var tillräckligt stor för passage av dåtida lastbil. Genom att det fanns in- och utfart i båda ändarna av sågområdet behövde lastbilar aldrig vända inne på området. En normal sågdag (som jag minns) sågades timmer till middag(lunch) för att arbetarna efter lunch bytte uppgifter till stabbläggning av det sågade virket. Efter mitten av 1950-talet var stabbläggarnas tid förbi och virket fördes upp på staplarna med elmotordrivet transportband. Sågningen försiggick från issmältningen (och ibland innan!) till slutet av juli så att virket skulle hinna få rimlig tid för torkning, innan det sedan under hösten kunde plockas ned och skeppas ut och/eller vidareförädlas. Så här ca 65 år efter nedläggningen är fundamenten för sågramarna liksom rester av ångpannan och litet tillhörande utrustning och trallspåren (utan järnräls förstås) och plats för vändskivorna fortfarande väl synliga i snåren för den insatte. På flygfotot från ca 1960 kan man se brädstaplarna i brädgården och min arbetsplats på sjön: bryggan för timmersorteringen där stockarna sorterades efter storlek så att olika storlekar kunde sågas var för sig. Fotot verkar vara taget på sensommaren: Inget timmer i sjön, men verkar vara fullövat. Notera också den öppna marken på Stärtan, liksom att det verkar vara full fart vid Gullmars såg på Oxriset! Fakta: Torgny Låås Sammanställt av Jerry Olsson och Anita J Larsson. |
| Tillbaka |
 |
 |