Sevärdheter >> Adolf Andersson (Dan Anderssons far)
 

Adolf Anderson föddes i ett finnpörte på ett torpställe som hette Bränntjärn, som hörde till Ljungåsen i Grangärde socken, år 1854. Fadern hette Anders Ersson och var kolare liksom farfadern. Hans mor hette Anna Kristina Andersdotter Knas vars far var f.d soldat från Ljungåsen.

Länkar i sammanhanget:
🔹Dan Andersson 1888-1920
🔹Dan Andersson första texter
🔹Gamla skolan Skattlösberg
🔹Luossastugan i Skattlösberg
🔹Pajso - platsen som inspirerade Dan Andersson
🔹Dan Andersson vän Verner Berglund bodde här
🔹Adolf Andersson (Dan Anderssons far)
🔹Adolf Anderssons "papper"

Adolf var 4 år när hans far dog, och han fick redan som liten vara med om att gå och tigga mat. Han var yngst av sju syskon varav två dog vid späd ålder och två utvandrade till Amerika. Adolf var tidvis sjuklig men hade ändå olika arbeten med bl a rnilvedshuggning och gruvarbete. Han fick dock hjälp med en utbildning till småskollärare omfattande en sexveckors kurs, och fick sin första anställning i Olsjön. Efter ett år i Hjärphöjdens skola återvände han till Olsjön 1876.

Trots sin utbildning led han svårt av sina bristande kunskaper. Året därpå gjorde han ett försök att komma in på seminariet i Uppsala men blev inte antagen "på grund av felande musiköra", vilket troligen var ett resultat av tidigare sjukdom. Han blev nu ambulerande folkskollärare i Gensen och Skattlösberg.

Här träffade han sin blivande hustru som hette Augusta Scherp och var kollega i skolan. Hon kom från en smedsläkt i Hällefors med vallonskt påbrå. Därav namnet.

1876 hade Adolf genomgått en radikal omvändelse, troligen i samband med en vistelse på Sätra brunn för sjukvård. Här kom han i kontakt med naturläkekonsten, som kom att få stor betydelse för honom. Han läste på egen hand in seminariekurserna och skaffade sig ett ansenligt bibliotek på mer än 300 band.

1879-1905 var han lärare i Skattlösberg och familjen bodde i skolhuset.
Här föddes de fem barnen: Anders 1883, Gustaf 1885, Daniel (Dan) 1888, Simon 1890 och Anna 1899. En flicka, Augusta, dog vid späd ålder 1893. Anders och Simon var sjukliga.

Om sonen Anders och hans bortgång finns följande notis: "Min älskade son Anders som föddes dem 28. Maj 1883 var hela sitt liv svag till kropp och själ. Arbetade dock för det mesta som milvedshuggare, men kunde även slå och grava åker. Det blev ej mycket för dagen, men fastän det gick sakta blev det dock något. 1 början av februari 1918 skulle han såga ved åt härvarande folkskola. Då blåste kallt och han sjuknade. Han föll omkull bäst han gick. Det var nog ngn släng av den s k spanskan, som angrep honom. Ett år fick kan vattensot, men dr Haglund i Ludvika ordinerade medicin som drev ut vattnet ur kroppen. Frisk blev han aldrig, utan var för det mesta sängliggande tills döden den 25 oktober 1923 förlöste själ och kropp."

Adolf skrev även en dikt den 2/9-1889 när han stod vid Daniels (Dan) vagga och såg honom sova blott 1 år gammal.

Du fader, du moder, som frågande stått,
Vid vaggan, der älsklingen slumrat så godt
Hvad månde väl bli af det barnet?
Skall åldern det hinna i möda och strid?
Skall döden det skörda i barndomens tid?
Hvad månde väl bli af det barnet?

Säg, har du betänkt att den handen, så ljuf,
En gång kanske bindes, då mannen som tjuf,
Skall föras i fängelsets fälla?
Den handen som smekande leker med dig
Skall kanske en gång föra mördarens knif,
I följd utav rusdryckers källa.

Efter tiden som lärare i Skattlösberg blev Adolf arrendator av torpet Mårtenstorp, som var svårt förfallet och förenat med kolningsskyldighet. Efter diverse flyttningar kommer familjen 1912 att bosätta sig i torpet Luossa i Skattlösberg för att 1915 bygga ett hus i Gräsberg.

När han som 50-åring sammanfattar vad han erfarit av olycka och lycka skriver han: "1866. Höftvärk hvarigenom jag blef en krympling för lifstiden. Hindrades därigenom i syndaloppet och tvingades in på lärarbanan. En lycka således.

Olycka: Det är mig omöjligt att tänka ut något att skrifva här, ty alla de skenbara olyckor, hvarigenom min egenvilja lidit nederlag, hafva blott varit till mitt bästa. Ära vare Gud! Om jag skulle beskrifva hvad som varit största hindret för att vara ännu lyckligare, så vet jag ej annat än synden.

Lycka: 1876. Hindrades från att gifta Lotta Andersson, en elak kvinna, hvilken före sin omvändelse fört ett uselt otäckt lif.
1881. Hindrades från att gifta mig med Johanna Jonsdotter från Bastuberg. Hon sades vara en argsint obändig kvinna.
1882. Blef gift med en from, god kvinna, värd sin vikt i guld.
1894 - 1904. Hindrades genom farmors sjukdom att resa till Amerika och på så sätt kasta familjen i olycka.
1904. Hindrades från att taga egendomsarrende, innan jag fått tjänsteåren fullbordade. - Allt vad som hittills har förefallt mig att vara olyckor, ha efteråt visat sig vara till mitt bästa, och de förfärliga pressningar jag lidit har varit och tjänat till mitt bästa"

Påtagligt aktuell är fortfarande ett poem hämtat ur
"Moster Beatas jeremiader":

Man kan ju rent förtvivlad bli åt modets makt i våra dagar
Med obevekligt tyranni det styr oss efter sina lagar

Det växlar utan rast och ro, vi sträva med så gott vi hinna,
men bäst vi oss moderna tro, vi oss på efterkälken finna.

Nej, fordom var det annat slag, då dugde kjol, av mormor lånad.
Nu - vad vi skaffa oss idag ju knappast duger nästa månad.

Visst höja vi väl då och då en svag protest mot galen skapen.
Men inför ett 'det brukas så vi genast sträcka våra vapen.

Ovanstående dikt är en bland ett stort antal dikter. Minst en tredjedel av Adolf Anderssons "papper" är dikter, antingen urklipp ur tidningar av många olika slag eller avskrifter ur tidningar eller sångböcker eller också egna dikter. Ibland är det oklart vad som är vad.

Lite mer att läsa om Adolf Anderssons "papper" finns att läsa under länken längst upp på sidan.

Texterna är sammanställda ur tidningen Finnmarken av Jerry Olsson och Anita J Larsson. I
Tillbaka