Sevärdheter >> Sunnansjö Ångsåg 1920-1962
 

Sågen flyttades till Sunnansjö, året var 1920.
Nya ägaren till sågen blev då godsägare Karl Björk i Broby, Sunnansjö. Några år tidigare hade Björk inköpt Broby gård, till vilken hörde rätt stora arealer åkerjord och egna skogar.

Länkar i sammanhanget:
🔹Sunnansjö Ångsåg 1920-1962
🔹Sunnansjö Ångsåg hur man arbetade där
🔹Sågflytt Täppan > Bysjönland > Stensbo > Broby
🔹Täppan - Uppfinningsrikedom och handlingskraft

Sågen fraktades från Stensbo med hästar, dels över isen dels landsvägen till Sunnansjö, där den uppsattes vid noret mitt emot ön Stärtan, som många av oss har minne av, och som för övrigt blev min arbetsplats några år på 1920 och 30-talet.

Här får du vägbeskrivning:
Google visar vägen hit

För sågens ångmaskin, som med hästar fraktades landsvägen, gjordes extra förstärkningar på den gamla forsbron i Sunnansjö, för att säkert hålla för den tunga transporten. En kort tid efter ersattes bron med en ny av betong. Sågen blev fort uppsatt, och sågningen kom snart igång i samma omfattning som på sin tidigare plats. Men om endast något år var hyttornas tid förbi, och träkol blev inte längre en gångbar handelsvara. Avfallskolningen fick upphöra, och som ersättning för denna lät Björk installera lastverk, klyv och nytt hyvleri och därigenom tillvarata det grövsta avfallet. Återstoden av avfallet gick åt till att elda sågens ångmankin och bygdens ångbåtar med. En ringa del avyttrades till hushållsbränsle. Flera arbetare blev därför sysselsatta vid sågen, och genom hyvleriet förlängdes arbetssäsongen betydligt för flera av dem. Övrig tid då inte arbete fanns vid sågverket, sysselsattes nästan alla i skogen med huggning och framforsling av timmer. Under sågningsperioden, som i regel sträckte sig från mars månad till midsommar, eller senast till rötmånadens början, utfördes det mesta arbetet på ackord.

De som arbetade inom själva produktionskedjan hade varje man en viss procent av grundlönen. Betalningen utgick med pris per sågad stock som varierade efter tum-tal (grovlek). Någon med extraarbete kunde ha tillägg. Sågare och hjälpsågare brukade ha extra för postning som utfördes på övertid. Sågarnas och kantarens lön utgjorde 100% av uppgjort stockpris. Intummaren på sjön, ribbkaparen, ribbkusk, skotare och hjälpsågare hade 90% och stabbläggare 110%. De som hade 50 eller 60% var, påpetare (timmerspelare), blockskjutare, hjälpkantare och ströläggare, Last och stavsågare hade egna uppgjorda ackordspris. Maskinisten och sliparen hade uppgjord lön. Samtidigt med sågningen pågick ofta även hyvling. Då behövdes inlastare, hyvlare, matare, justerare, mottagare och uppläggare. Dessa arbetade i regel för daglön. 100%-lönen uppgick i genomsnitt på 1930-talet till 79 kronor, medan daglönade förtjänade 5 - 6 kronor pr. dag.

För utlastning av virket anlitades de första åren båttrafiken på Väsman. Virket, som det mesta gick på export, lastades på pråmar som med ångbåt drogs till Ludvika för omlastning på järnväg. Senare inköpte Björk en dieseldriven båt, som döptes till "Broby", med vilken en tid virkestransporterna utfördes, och en del timmer flottades. De senaste tjugotal åren gick i huvudsak allt virke till och från sågen med lastbil.

Driften vid Sunnansjö Ångsåg, som var företagets namn, pågick oavbrutet under Björks levnad, varefter sågen såldes 1962 för rivning och nedskrotning.

Fakta: Från Gunnar Eriksson
Sammanställt av Jerry Olsson och Anita J Larsson.
Tillbaka